1Det hände, att sedan antalet af menniskornas söner blifvit mångdubbladt i dessa dagar, föddes döttrar åt dem, behagliga och sköna.
2Och då änglarne, himmelens söner, sågo dem, blefvo de intagna af kärlek till dem, sägande sig emellan: kom, låt oss utvälja hustrur åt oss af menniskors afföda, och låt oss afla barn.
3Då sade deras anförare Samyaza till dem: Jag fruktar, att J kanhända ären oskicklige till utförandet af detta företag. Och jag allena måste lida för ett så groft brott.
4Men de svarade honom och sade: Vi svärja alla. Och förbinda oss vid ömsesidiga förbannelser, att vi icke skola ändra vår afsigt, utan verkställa det tillämnade företaget.
5Derpå svuro de alla tillsammans, och förbundo sig vid ömsesidiga förbannelser.
6Deras hela antal var två hundrade, hvilka nedstego på Ardis, som är spetsen af berget Armon. Detta berg blef derföre kalladt Armon, emedan de hade svurit på det och förbundit sig genom ömsesidiga förbannelser.
7Dessa äro namnen på deras hufvudmän: Samyaza, som var deras anförare, Urakabarameel, Akibeel, Tamiel, Ramuel, Danel, Aakeel, Sarakuyal, Asael, Armers, Batraal, Anane, Zavebe, Samsavoel, Ertael, Turel, Yomyael, Arazyal.
8Desse voro anförare för de två hundrade änglarne, och alla de öfrige voro med dem.